Det här är Niña. Min hund jag köpte med kärleken i första hand.
Jag fick ett samtal en morgon där en vän sa "min kusin har fått valpar, vet du någon som vill ha" Som att det vore godis.
Jag hade precis lämnat ifrån mig min jourhemshund ifrån Hundarutanhem och var utom mig av sorg. Så jag begav mig för att titta.
Hur kunde jag motstå den lilla varelsen på 9 veckor som låg och sov och lunkade på sakta fram till mig och slickade mig på kinderna och var en glad krabat. Jag tänkte med hjärtat och köpte henne.
Jag hade ju blivit kär.
Och kärleken är blind säger dom, och då finns risken att man får grisen i säcken men man tänker inte för stunden.
Hon sades vara en "rednose pitbull" Jag frågade lite skämtsamt om stamtavla men insåg väldigt fort att det inte var tal om det. Jag visste att hon var en ren och skär blandras.
När vi kom hem såg jag att hon hade kala fläckar här och där, så jag bytte foder, och bytte igen, och igen. Jag lät henne testas för Demodex och som tur var så hade hon inget.
Men det visade sig att Niña är spannmålsallergiker, om jag tappar potatisskal på golvet, eller en bit potatis så märker jag det redan dagen efter idag.
Hon blir dålig i magen och pälsen faller fort.
Men som sagt, jag hade mig själv att skylla.
Efter några månader såg jag att hon ibland haltade, efter hon legat en stund, efter vi lekt, efter vi gjort saker. Och jag väntade med att röntga henne för att få så bra resultat som möjligt med tanke på att hon var så ung. Och det visade sig att Niña har D-höfter.
Jag blev utom mig av sorg, för jag visste det innerst inne och jag visste att hon redan hade börjat halta och ha sig. Samtidigt så kunde jag inte skylla på någon annan än mig själv, grisen i säcken som sagt.
Självklart blev jag arg på att det fanns människor som avlade på hundar med D-höfter och kallade sig för uppfödare, men jag fick till svars "Hennes mamma är frisk, vi vet det"
Idag så haltar hon ibland, har ibland ont.
Och i mitt hjärta så vet jag att hon inte kommer att hinna bli så gammal, varför? För att jag inte kommer ha styrkan att se henne ha ont i sina höfter. och bli ännu mer stressad pga smärtan, vilket hon blir. Hon är bara 2 år.
Under tiden som gått har jag också insett att Niña lider av stress. Bollar är idag uteslutet, pinnar också, springpole också. Hon lider av sin stress och ibland så får man inte ens prata med henne under promenader för att hon inte ska bli alldeles för uppspelt.
Mina dagar går ut på att jag måste anpassa hennes vardagar för att undvika stress, jag går ständigt runt och undrar vad jag gör fel med tanke på att jag har gjort precis allting. Mjuka metoder, hårda metoder, tysta metoden, klicker, positiva signaler osv. Allting.
Två utav hennes kullsyskon är redan avlivade pga stress, och jag är rädd för att jag kommer att hamna där med om ca två år, 1 år eller kanske 6 månader.
Men som skrivet, det här är mitt fel då jag bidrog till blandrasaveln och jag kan bara slå mig själv i huvudet. Men det här är en ny erfarenhet för mig och jag gör aldrig mer om det.
Att tänka med hjärtat är inte alltid det man bör göra när det kommer till dessa liv.
/Valentina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar