Ior och Lina

Köpt som blandras mellan staff och amstaff, bekräftat då båda föräldrarna har registrerad stam. Hunden kommer från en tjuvparning hos registrerad kennel.



Jag hade letat hund i flera år sporadiskt, en vän åt min redan 4 år gamla renrasiga amstaff och en hund som vidgar mina vyer och blir en livs kamrat. Jag ville antingen ha en staff eller en amstaff och då tillfället öppnade sig med en kull av dessa blandras valpar av en bekant tvekade jag inte.

Han föddes 2 April och lagom till sommaren kom han äntligen hem till mig.

Det var tre tikar och två hanar, jag valde den mörkare hanen. Hans namn är Ior, ponken eller mammas hjärta.
Ingen annan hund i kullen var intressant, bara den lilla mörka hanen som jämt gjorde bus skulle bli min.

Jag litade så på uppfödaren, det var ju trots allt en SKK- ansluten uppfödare som sade sig ha dispens för kullen .Jag följde denna valp i flera veckor och tvivlade aldrig på att han skulle bli min, att han skulle tillföra något viktigt i mitt liv.

Det jag inte visste då var att det han skulle tillföra förutom villkorslös kärlek var information och att jag inom några månader skriver en text om en sjuk valp.

När Ior skulle ha tolv veckors sprutan märkte jag att det fattades ytterst lite päls vid ögonen.
Frågade veterinären och hon sa att valpar har kvalster. Inga konstigheter med det.
Enda problemet var att pälsen fortsatte försvinna så jag bokade omgående vetrinär tid.
Demodex.
http://www.spisis.com/phalsaosjukdomar.htm

Jag letade upp all information samtidigt som kvalstrena ökade, pälsen föll mer och mer. Han fick advocate, det verkade inte ha någon som helst effekt. Jag kallar denna tid helvete då den förde med sig så mycket sorg och ilska.

Mer veterinärbesök och hårdare medicinering.

Mediciner som kan ge allvarliga biverkningar och ovissheten om den överhuvudtaget ska ge någon verkan.
Denna gång var det en annan medicin, Ivomec, som skulle ges. Fick fara till en specialist som ägnade en hel eftermiddag med att räkna kvalstrena.

Nu kändes det lönlöst, jag ägnade dagarna åt att skapa fina minnen med hundarna.

Veterinären förberedde mig på det värsta, att jag borde ha en plan hur jag skulle göra. Mellan raderna menade hon att det inte skulle vara helt främmande om han inte visade någon förbättring.
Jag förberedde mig på avlivning, att proverna måste bli mycket bättre för att fortsätta medicineringen.

Under denna tid kände jag mig så oerhört sviken av uppfödaren som blankt nekade till att han skulle kunna ha demodex.

Uppfödaren har än idag inte svarat på mina mail så kostaderna hon borde stått för har jag fått betala.

Jag har informerat den enda jag visste som hade syskon till Ior. En valp såldes redan efter några veckor och eftersom det är blandras så är det svårt spåra resterande valpar från denna kull. Denna valp visade sig även ha demodex, inte lika allvarlig men ändå sjukdom uppfödaren blundar  för.

Efter alla veterinär besök så kom hoppet, medicinen hade gett verkan.

I dagens läge så ska han ändå medicineras hårt och sen är hoppet att han ska kunna frisk förklaras.

Han är idag 8 månader och förgyller mina dagar, en riktigt speciell valp som aldrig borde ha gått på hemska mediciner och en uppfödare som inte borde tagit en enda kull.

Ingen hundägare ska behöva uppleva det jag upplevt.

Ingen ska behöva ha som mål att den lilla valpen bara ska få uppleva snön.

Det är ett helvete att inte veta vad proverna ska visa, om man måste planera avlivningen av en hund som inte ens växt färdigt.

Varje natt ber jag om ett mirakel och varje morgon kramar jag min lilla kille hårt för att vi får en dag tillsammans.

"Ni vet väl att jag inte läker mina egna sår utan medicin?

Ni vet väl att jag inte vill vara en börda utan ge lycka?

Ni vet väl att jag blir ledsen då ni lämnar mig i sticket?

Jag kan inte rå för att jag är sjuk, det gör matte ledsen..

Jag försöker leka och visa matte att vi fixar det här men hon är ledsen.

Vad har jag gjort för fel i mitt korta lilla liv som får folk att vända bort blicken?

Vad har jag gjort som gör att ni som kan inte hjälper mig?

Varför älskar ni mig inte?

Jag kom till världen för att ge er alla lycka men ni ville ha pengar.

Jag försökte fånga erat hjärta men ni gav mig tomma ord.

Matte ger mig ett så bra liv som möjligt och håller mig nära sitt hjärta resten av sitt liv medan ni framkallar nya sjuka hundar som slutligen får kämpa för livet.

Hoppas ni sover gott om natten för nu ska det pussas på matte, älskade matte." 

/Lina


Fortsättningen för Ior finns här.