Blandras av muskelhundssort lämnad utanför Citygross i Hyllinge.
Här kommer en liten historia om våran lilla Tindra som liksom bara ramlade in i våran flock. Precis som dom andra vovvarna bara blev, vet inte hur det gick till.
Dom som redan har träffat mej har säkert redan har förstått så har jag en förkärlek för våra muskelhundar. Jag vet inte riktigt vad det är,men deras humor är oslagbar. Sen har dom snabba hjärnor och mycket arbetsvilja. Dessutom så tycker ju jag att dom är snygga.
Nu har vi ju en salig blandning med andra hundar också, vet inte hur det gick till men nu är dom här i allafall.
Lilla Tindra fanns på en annons på blocket. Texten var så här: Var finns du husse och matte! Upphittat tik letar efter husse och matte. Upphittad utanför City gross i Hyllinge.
Så var den underskriven med ett namn. Det var ett foto med som bara etsade sej in i min hjärna. Jag kunde inte släppa annonsen. Sen dök blocket annonsen upp på en Facebok sida som försöker jobba för att muskelhundarna inte ska hamna så fel och fara så illa som dom gör.
Då gick jag in på blocket igen och var bara tvungen att skicka ett mail. Jag frågade i mailet om polisen var kontaktad och om dom inte hittade ägarna så kunde dom höra av sej,för hon kan bo här. Berättade lite om mej själv och om Biffen.
Men hoppsan, kan hon bo här!? Vi hade ju inte hundar innan så det räckte liksom....
Men på något sätt så kunde jag inte motstå henne på bilden som fanns i annonsen. På bilden syntes dessutom tydligt att hon hade haft valpar och hon hade groteskt långa klor.
Jag fick ett svar på mailet kort och konsist: Jag jobbar åt polisen, har ett pensionat som tar hand om deras omhändertagna hundar. När kan du hämta henne?
Så sagt och gjort det var bara och organisera allt för att åka och hämta henne, det är ju lite pyssel när man har flera hundar och är utan körkort. Men jag hade en snäll kompis som ställde upp och körde. Jag ringde ner första för att få lite info om henne. Men han visste ju inte heller mycket, han hade hämtat henne utanför Citygross ca 3 veckor tidigare, någon hade ringt polisen och sagt att dom sett henne där, han hade åkt dit och bara lyft upp henne i bilen. Hans uppfattning om henne var att hon var väldigt snäll, men lite misstänksam mot vissa människor, däremot så visste han inte hur hon fungerade med andra hundar. Han berättade också att han hade placerat om ett hundratal muskelhundar som blivit omhändertagna pga misshandel,misskötsel osv. Att hundar blir utsläppta och dumpade var inte alls ovanligt.
Jag tog i allafall med mej Biffen ner 40 mil enkel resa ,tänkte att det skulle bli lite mycket för Tindra att träffa alla hundar när hon kom hem. Att det blev lite lättare för henne om hon hade en hund med sej in i flocken. Biffen är en klippa att ha med sej,han klarar det mesta och även om han är en huligan på klubben så är han en cooling att ha med sej.
Vi kom fram till slut och det var ett herrans liv på gården,det var ju ett hundpensionat med många olika hundar,de flesta från polisen. Bla fanns lilla Bella där,den muskelhunden som blev misshandlad i Dalarna om ni läste om det. Hon hade bla blivit sparkad och släpad med ihopbunda ben och påse överhuvudet efter en bil. Sjuka människor!!
Men hon blev testat av polisen och trotts sina upplevelser så var hon stabil och har i dag fått ett bra hem. Bella var ju också en muskelhund. Sen satt det minst en hane till där som var omhändertagen pga av olämpliga ägare, han letade dom också hem till men vet inte hur det har gått. Dom hade akut platsbrist för dom hade ett omhändertagande att göra som gällde 8 cockerspaniels, den ägaren hade redan djurförbud men hade skaffat sej nya hundar. Hur är folk?
Efter lite strul med vägen så kom vi fram, ut ur sitt lilla rum kom en tokig överlycklig lite Tindra. Jag tog ut Biffen som mitt i allt hundliv var jätte lugn. Tindra som då inte hade något namn gjorde några små "bort med dej"-utfall mot Biffen. Han tittade på henne och såg ut att tänka...konstiga hund, men backade undan. Sen gick vi i en halvtimme så var det över då började dom nosa på samma fläckar, så vi gick tillbaka till bilen då drack dom i samma vattenskål. Jag hade hela fickan full med köttbullar och Lasse som hade pensionatet log med hela ansiktet när han såg det. Han visset som sagt inte mycket om henne men han tyckte hon var för bra att ta bort så han var jätte glad att jag kom och hämtade henne. Själv fick jag nästan ont i huvudet med tanke på alla hundarna vi redan hade. Men men tänkte jag det blir bra, Biffen behöver en egen kompis och rumänen ska ju inte vara kvar i all evighet.
När jag åkte ner så hade jag bestämt att hon skulle heta Vofflan men när jag kom dit så passade inte det. Hon var så otroligt öppen och hade/har jätte fina tindrande ögon.
Hon hoppade in i bilen utan problem ,rättare sagt hon for in i bilen och somnade som en stock.
Det konstiga med det är att efter det så tycker hon inte om att åka bil, man får lyfta in henne och hon ser klart skeptisk ut. Men då var det inga problem. Hon fick sitta bak och Biffen i baksätet hem. Det var inga problem någon gång, hon hoppade in och ut glatt.
När vi kom hem så fick Linnea komma med de andra hundarna(Tuva och Vipper) till bilprovningen så gick vi en promenad hem,hon skällde på dom först sen totalignorerade hon dom. När vi kom in så hade vi dom delade första natten. Att hon hade sovit i säng tidigare det märktes,hon for upp i sängen och kröp ner under täcket. Direkt dagen efter så gick vi till veterinär och klippte hennes klor( som var det värsta jag sett,tårna hade vikit sej,hon kunde inte gå) och gjorde rent öronen och gick igenom henne allmänt, för hon kliade sej väldigt mycket. Det har hon nästan slutat med nu så jag tror att det var en del stress.
Hon fungerar jätte bra här hon har anpassat sej förvånansvärt bra. Hon fungerar dock inte med Vipper,men det förstår jag, Vipper är avvikande i sitt beteende och är svag.
Det är ju lite svårt för vi vet ju absolut ingenting om henne mer än att man ser på hennes juver att hon har haft valpar och dom har fortfarande inte gått tillbaka så jag får en känsla av att hon har haft många valpar. Hon är också jobbig vid hundmöten,men det får vi jobba på och precis som Lasse i Skåne sa, så gillar hon inte alla människor ,det är rätt få som hon tycker om faktiskt. Det blev en namn diskussion när hon kom hem så det blev Tindra istället för Vofflan. Hon är en Tindra. Hon har fullständigt adopterat mej, hon bryr sej inte om någon annan ,vilket är skönt och roligt men också jobbigt för jag får dåligt samvete så fort jag lämnar henne hemma,hon bryr sej inte om att någon annan är hemma,varken de andra hundarna eller Linnea hon bara väntar på mej. Varit med och Cyklat har hon, det gör hon med största allvar och är jätte koncentrerad. Ingen har nog tränat henne i övrigt för hon verkar inte kunna något alls. Men jag började direkt med kontaktövningar och iadg så har vi även börjat träna lite lydnad.
/Lotta
Det här är första delen om Tindra. Hur det går för Tindra med hennes rehabilitering och anpassning kommer som en fortsättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar