Jackie och Maria fortsättning.

Första delen om Jackie


Jackie började bli bättre, klådan var borta allt verkade okej..
Så helt plötsligt började hon äta mindre och blev slöare.
Jag fick rådet att avmaska henne då det var direkt efter vintern ooch då hon åt så mkt snö i vintras så kanske hon kunde ha mask..
Avmaskade henne i god tro efter 3 dagar så började hon kräkas. Kräktes upp en jättekonstig sörja som luktade för kassligt.
Efter någon dag ringde jag till veterinären och kollade med henne vad det kunde vara, hon bad mig då komma upp så skulle dom kolla.


Direkt när jag klev innanför dörrarna så blev jackie som en seg klump, hon orkade nästan inte gå heller inte ha orken att bry sig om andra hundar. Fick sätta mig i ett väntrum och vänta.
Dom tog blodprover på henne tror de va 3 st olika och efter en stund fick ja beskedet att de va riktigt illa, att hon måste till södra djurskjukhuset på en gång, vilket var 10 mil iväg. Jag visste inte vad jag skulle göra då jag inte hade någon som kunde köra mig dit.
Men personalen på Arken Zoo här i Nyköping erbjöd sig att köra mig dit upp.
Vi åkte runt 12 på förmiddagen...


Här börjar de jobbigaste i mitt liv...

Kommer in och får sätta oss i ett litet rum igen medans dom går igenom papper och sånt, kommer in för o ta ytterligare ett-två blodprover för o se om nått ändrats, vilket det hade o inte till det bättre..
Det tog oss ca 40 minuter att ta oss till södra, på den lilla tiden hade hon blivit jätte dålig..
Vi satt väl i rummet i ca 5 timmar medans dom kom o kollade på henne o tog prover. Fick sen order om att åka till Bagarmossens djursjukhus där hon skulle få stanna över natten..
Fick då beskedet om att henne Njur och Levervärden var mer än de dubbla av vad det ska vara hon hade runt 4 % av njurens funktion kvar och ja skulle förbereda mig på att de kanske inte skulle gå bra.
Fick iallafall åka dit för o lämna henne...
Kommer in i ytterligare ett litet rum i väntan på veterinären.. när hon väl kommer in kollar hon på jackie o ser att hon ser hängig ut.
Kollar hennes tandkött samtidigt som hon säger " ser ni nu ser det ut som hon kommer krampa"... "C" som jobbar på Arken zoo var med mig hela tiden o stöttade mig, hon sa till veterinären att sådär har hon alltid gjort för hon gillar inte när okända pillar i hennes mun.

Veterinären kollade då lite mer o sa sen att hon skulle få stanna över natten för att hon sen skulle ringa dagen efter så vi kunde hämta henne...
Jag frågade veterinären på södra om hur detta kunde hänt, fick svaret att hon antagligen fått i sig spolarvätska när hon va valp eller något annat starkt som ger sig på njurarna.

Jag trodde allt va mitt fel, men visade sig att de antagligen va första ägaren som gjort nå fel o struntat i att åka in med henne.

Dagen efter ringde veterinären och säger lite kyligt " du har två val nu när det gäller jackie, antingen höjer vi hennes kalciumvärde så hon kan få leva ett par dagar eller så får du komma in hit så hon får somna in."

Åkte in dagen därpå och sa adjö till min vackraste och det va de jobbigaste då hon kämpade med sina små sladdar i benen med o säga hej en sista gång.
Hon pussade mig i hela ansiktet o sen gick hon o la sig i bädden som var i rummet.
Hon låg där medans vi klappade på henne...
Sen kom veterinären in och frågade om vi ville vara med, men vi klarade det inte.
Lilla tjejen sov så gott att hon märkte inte när vi gick ut.

Hon blev 1 år och 11 månader.
Levt med foderallergi hela sitt liv.
och kronisk njursvikt.
haft livmoder infektion 1 gång hos förra ägaren vilket ja inte fick veta förens försent.

hon va mitt liv och jag saknar henne dag ut o dag in.
har inte varit så ensamt på länge.
men hon har det nog bra däruppe med sin syster tiquila som gick bort några månader innan.

<3
Älskad av alla som någonsin träffat henne.


/Maria

Jackies bror avlar man på trots foderallergi både på honom och flera andra i kullen. Han avlas på som renrasig amstaff men man vet att han är en blandras. Ägaren till brodern planerar flera parningar. 

Tindra och Lotta

Blandras av muskelhundssort lämnad utanför Citygross i Hyllinge.

 Här kommer en liten historia om våran lilla Tindra som liksom bara ramlade in i våran flock. Precis som dom andra vovvarna bara blev, vet inte hur det gick till.
 Dom som redan har träffat mej har säkert redan har förstått så har jag en förkärlek för våra muskelhundar. Jag vet inte riktigt vad det är,men deras humor är oslagbar. Sen har dom snabba hjärnor och mycket arbetsvilja. Dessutom så tycker ju jag att dom är snygga.
Nu har vi ju en salig blandning med andra hundar också, vet inte hur det gick till men nu är dom här i allafall.

Lilla Tindra fanns på en annons på blocket. Texten var så här: Var finns du husse och matte! Upphittat tik letar efter husse och matte. Upphittad utanför City gross i Hyllinge.
Så var den underskriven med ett namn. Det var ett foto med som bara etsade sej in i min hjärna. Jag kunde inte släppa annonsen. Sen dök blocket annonsen upp på en Facebok sida som försöker jobba för att muskelhundarna inte ska hamna så fel och fara så illa som dom gör.
 Då gick jag in på blocket igen och var bara tvungen att skicka ett mail. Jag frågade i mailet om polisen var kontaktad och om dom inte hittade ägarna så kunde dom höra av sej,för hon kan bo här. Berättade lite om mej själv  och om Biffen.
Men hoppsan, kan hon bo här!? Vi hade ju inte hundar innan så det räckte liksom....
Men på något sätt så kunde jag inte motstå henne på bilden som fanns i annonsen. På bilden syntes dessutom tydligt att hon hade haft valpar och hon hade groteskt långa klor.
Jag fick ett svar på mailet kort och konsist: Jag jobbar åt polisen, har ett pensionat som tar hand om deras omhändertagna hundar. När kan du hämta henne?

Så sagt och gjort det var bara och organisera allt för att åka och hämta henne, det är ju lite pyssel när man har flera hundar och är utan körkort. Men jag hade en snäll kompis som ställde upp och körde. Jag ringde ner första för att få lite info om henne. Men han visste ju inte heller mycket, han hade hämtat henne utanför Citygross ca 3 veckor tidigare, någon hade ringt polisen och sagt att dom sett henne där, han hade åkt dit och bara lyft upp henne i bilen. Hans uppfattning om henne var att hon var väldigt snäll, men lite misstänksam mot vissa människor, däremot så visste han inte hur hon fungerade med andra hundar. Han berättade också att han hade placerat om ett hundratal muskelhundar som blivit omhändertagna pga misshandel,misskötsel osv. Att hundar blir utsläppta och dumpade var inte alls ovanligt.

Jag tog i allafall med mej Biffen ner 40 mil enkel resa ,tänkte att det skulle bli lite mycket för Tindra att träffa alla hundar när hon kom hem. Att det blev lite lättare för henne om hon hade en hund med sej in i flocken. Biffen är en klippa att ha med sej,han klarar det mesta och även om han är en huligan på klubben så är han en cooling att ha med sej.

Vi kom fram till slut och det var ett herrans liv på gården,det var ju ett hundpensionat med många olika hundar,de flesta från polisen. Bla fanns lilla Bella där,den muskelhunden som blev misshandlad i Dalarna om ni läste om det. Hon hade bla blivit sparkad och släpad med ihopbunda ben och påse överhuvudet efter en bil. Sjuka människor!!
Men hon blev testat av polisen och trotts sina upplevelser så var hon stabil och har i dag fått ett bra hem. Bella var ju också en muskelhund. Sen satt det minst en hane till där som var omhändertagen pga av olämpliga ägare, han letade dom också hem till men vet inte hur det har gått. Dom hade akut platsbrist för dom hade ett omhändertagande att göra som gällde 8 cockerspaniels, den  ägaren hade redan djurförbud men hade skaffat sej nya hundar. Hur är folk?

Efter lite strul med vägen så kom vi fram, ut ur sitt lilla rum kom en tokig överlycklig lite Tindra.  Jag tog ut Biffen som mitt i allt hundliv var jätte lugn. Tindra som då inte hade något namn gjorde några små "bort med dej"-utfall mot Biffen. Han tittade på henne och såg ut att tänka...konstiga hund, men backade undan. Sen gick vi i en halvtimme så var det över då började dom nosa på samma fläckar, så vi gick tillbaka till bilen då drack dom i samma vattenskål. Jag hade hela fickan full med köttbullar och Lasse som hade pensionatet log med hela ansiktet när han såg det. Han visset som sagt inte mycket om henne men han tyckte hon var för bra att ta bort så han var jätte glad att jag kom och hämtade henne. Själv fick jag nästan ont i huvudet med tanke på alla hundarna vi redan hade. Men men tänkte jag det blir bra, Biffen behöver en egen kompis och rumänen ska ju inte vara kvar i all evighet.
När jag åkte ner så hade jag bestämt att hon skulle heta Vofflan men när jag kom dit så passade inte det. Hon var så otroligt öppen och hade/har jätte fina tindrande ögon.
Hon hoppade in i bilen utan problem ,rättare sagt hon for in i bilen och somnade som en stock.
Det konstiga med det är att efter det så tycker hon inte om att åka bil, man får lyfta in henne och hon ser klart skeptisk ut. Men då var det inga problem. Hon fick sitta bak och Biffen i baksätet hem. Det var inga problem någon gång, hon hoppade in och ut glatt.

När vi kom hem så fick Linnea komma med de andra hundarna(Tuva och Vipper) till bilprovningen så gick vi en promenad hem,hon skällde på dom först sen totalignorerade hon dom. När vi kom in så hade vi dom delade första natten.  Att hon hade sovit i säng tidigare det märktes,hon for upp i sängen och kröp ner under täcket.  Direkt dagen efter så gick vi till veterinär och klippte hennes klor( som var det värsta jag sett,tårna hade vikit sej,hon kunde inte gå) och gjorde rent öronen och gick igenom henne allmänt, för hon kliade sej väldigt mycket. Det har hon nästan slutat med nu så jag tror att det var en del stress.

Hon fungerar jätte bra här hon har anpassat sej förvånansvärt bra. Hon fungerar dock inte med Vipper,men det förstår jag, Vipper är avvikande i sitt beteende och är svag.
Det är ju lite svårt för vi vet ju absolut ingenting om henne mer än att man ser på hennes juver att hon har haft valpar och dom har fortfarande inte gått tillbaka så jag får en känsla av att hon har haft många valpar. Hon är också jobbig vid hundmöten,men det får vi jobba på och precis som Lasse i Skåne sa, så gillar hon inte alla människor ,det är rätt få som hon tycker om faktiskt. Det blev en namn diskussion när hon kom hem så det blev Tindra istället för Vofflan. Hon är en Tindra. Hon har fullständigt adopterat mej, hon bryr sej inte om någon annan ,vilket är skönt och roligt men också jobbigt för jag får dåligt samvete så fort jag lämnar henne hemma,hon bryr sej inte om att någon annan är hemma,varken de andra hundarna eller Linnea hon bara väntar  på mej. Varit med och Cyklat har hon, det gör hon med största allvar och är jätte koncentrerad. Ingen har nog tränat henne i övrigt för hon verkar inte kunna något alls. Men jag började direkt med kontaktövningar och iadg så har vi även börjat träna lite lydnad.

/Lotta

Det här är första delen om Tindra. Hur det går för Tindra med hennes rehabilitering och anpassning kommer som en fortsättning.

Amstaff, pitbull och american bully.

Hela rasnamnen är American staffordshire terrier och American pitbullterrier men jag väljer att skriva amstaff och pitbull för enkelhetens skull. Ibland används även förkortningen APBT på pitbull.

Amstaffen blev till.
SKK (Svenska kennelklubben)  har FCI (Fédération Cynologique Internationale) som moderorganisation. 1936 ville AKC (American kennel club) godkänna pitbullen som ras. Man tog då X antal UKC-registrerade pitbulls, skrev en rasstandard och skapade amstaffen. Att amstaffen härstammar direkt ur pitbullen är något många amstaffägare missar då beskrivningarna om ursprunget ofta är väldigt luddigt. Om man tittar långt bak i amstaffars stamtavlor kommer man hitta pitbulls.
Idag är det två skilda raser som har samma genetik men i övrigt inte har speciellt många likheter då amstaffen är en utställningsras och pitbullen avlas efter prestation.  Amstaffen är större och grövre medan pitbullen är liten och atletisk till uteseendet.

Två renrasiga amstaffs som exempel på hur rasen ska se ut.

 FI UCH SE UCH Basic Blue All Sparks, Sparky.                          Kaly Girl Diva Sting, Kaly.

(Tack Olga/Ruffwood för lån av bilder.) 

En renrasig amstaff ska ha en stamtavla från SKK.

En renrasig pitbull ska ha en stamtavla tex BFKC eller ADBA. Även UKC finns men de registrerar pitbull, amstaff och american bully som samma ras trots att fallet inte riktigt är så. I slutändan är det lättast att fråga en kunnig inom pitbull ifall hunden har blodslinjerna från rasen.

Renrasig pitbulltik. Denna tik väger 14 kg.

Rednose
Myterna kring rednose tycks vara oändliga. En rednose är inget annat än en hund med röd nos. Detta förekommer hos flera raser och är allt annat än unikt för pitbull.

Rednose pitbull är ingen ras. Bara för att en hund är rednose betyder det inte att den är pitbull, det är inte nosfärgen som gör rasen. Är det en pitbull ska du ha en stamtavla från ett godkänt register, allt annat är blandraser.

American bully
Bullyn är en ny ras som härstammar från UKC-registrerade pitbulls och AKC-registrerade amstaffs. Många gånger säljs dessa som pitbulls vilket i sanningens namn är en ren lögn. Grundaren till rasen, Dave Wilson, har erkänt att han blandat in andra raser och då bland annat amstaff. Om man tittar i en bullys stamtavla kan man många gånger hitta rena amstaffs men desto förra pitbulls (om ens någon).
Bullyn är ofta blå, enormt grov och stor. Inom rasen pitbull är färgen blå extremt ovanlig, den blå färgen kommer förmodligen från amstaffs.