lördag 26 november 2011

Terror, min älskade Terror.

Terror, såld som oregistrerad renrasig amstaff. Ingen bevisad stam.



Jag fick Terror, mer eller mindre. Från en tjejkompis. Det var inte ens meningen att jag skulle ha en hund till just då.

Han föddes 19 juli 2010. Och kom hem till oss i september, den 13 om jag inte minns helt fel. Och han påstods vara
"renrasig amstaff utan stamtavla". Tack och lov visste jag ju att det innebar blandras. Det är tråkigt att jag inte visste
mer om hur det kunde sluta. Och hur det skulle sluta.
Jag vet inte, jag borde ha lyssnat bättre. Tagit in mera.Jag visste relevansen av hälsotester, jag visste relevansen av att kolla upp släkten runt om. Jag borde ha tagit det till mig, men jag kunde ju i alla fall ge honom ett bra liv 
i början. 

Från början var han väl som alla andra valpar. Denna lilla vilde. Han var brutal i slaktarväg. Åt allt han kom över att äta. 

Problemen började kring jul. Då han börjat tappa päls i pannan... Jag tänkte direkt på demodex, vad annars kunde det vara?
Problemet var bara, att det inte var demodex. Så det vart att byta foder. Sedan tappade han mer päls och började klia sönder sig själv.
Han fick ha tratt på sig nästan hela tiden då man inte kunde ha uppsikt över honom.
Nu åkte vi till nästa veterinär. Och denna kvinna var så... Underbar. Verkligen. Hon tog alla tänkbara prover på honom. Men tyvärr var det inget av proven som visade positivt. Vid det här laget kliade han sönder sig konstant  och för att göra det lite lättare för honom fick han börja ha kläder.

Sista gången vi åkte till veterinären för att lämna prover var i Juni. Efter provet fick vi cortison. En hästdos kändes det som. 2 tabletter om dagen.
I hur länge som helst. Hursomhelst visade det inget. Utan det var bara att göra foderallergiutredning. Igen.
Kändes det som. 
Vid det här laget var han så illa att han slet av sig sin egen tratt ibland för att klia sig. Hans blodbad (som jag kallade dem) blivit så vanliga att man inte ens reflekterade över om det faktiskt var blod kvar på väggen eller möblerna efter hans bravader. Man torkade bara upp. tvättade tratten, spolade av honom lite, sen på med tratten och kläderna igen.

Men vad kunde jag göra. Jag ville ju veta vad som var fel... 

I slutet av september hade jag minskat dosen till 1 tablett varannan dag. I denna veva hade jag också kunnat börja ha Terror utan kläder på sig hela tiden. Hade bytt till färskfoder på LillPrinsen.
Det var bara det att nu började han må dåligt på andra sätt. Han fick dubbelt så mycket mat som han skulle (ibland tre gånger så mycket), och inget fastnade. Han var avmaskad men kunde liksom inte tillgodogöra sig maten. På något vis. 
Hans ögon mattades ut. Hans päls slutade vara blank och han blev. Tom. Lustlös. Trött. 



Jag valde att låta honom somna in. I Oktober fick han äntligen vila.

Jag visste länge om att den dagen skulle komma tidigt för Terror. Men jag ville veta vad som var fel innan jag beslutade mig. Fast jag på insidan redan visste.

I dagsläget. När jag vet det jag vet om hur Terrors liv slutade. Hade jag aldrig tagit hem honom. 
Han var en speciell hund. För mig. Och för nästan alla som träffade honom. Och han vart inte mer än 14 månader och några dagar. Det var en vecka tills han skulle fylla 15 månader. 
Med mig var han i 13 månader. När jag lät honom somna in hade han ingen livsork kvar. Han behövde inte ens lugnande, han fick den sista sprutan på en gång. Han orkade inte leva mer.

Jag skulle förvisso göra om dessa 13 månader utan tvekan om jag fick, även om det egentligen handlar om att få träffa min älskade hund igen. 



Men det är inte värt det. För guds skull. Det är inte värt att se det käraste man har plågas. För att det sitter någon köksavlare någonstans och skiter i både djur och människor och många bra förklaringar de än har på allt. 
Jag vet att man tänker att man hjälper ju just denna hund från att bli avelsmaskin, eller hamna hos en dålig person, eller gud vet vad för ursäkt man kommer med till sig själv eller omgivningen. 

Men sanningen är att man gör hundarna en björntjänst. 
Så länge det finns någon som köper hundarna, kommer köksaveln fortsätta. Och den kommer inte bli bättre. Terror kommer från en tiks andra kull, hon var under två år när han föddes.

/Camilla

1 kommentar: