Casper och Nikita

Casper, omplacerad som blandras.

För inte så länge sedan, närmare bestämt 10 månader sedan, hämtade jag den gulligaste terroristen på denna jord. Hans namn var Cash och han döptes snabbt om till Casper. Han är av 100% blandras-material och har de mysigaste öronen i världen. Hans historia är sorglig, och fast han inte längre famlar i mörker skulle hans liv kunna vara så mycket ljusare.

Det hela började med att hans morfar blev hans pappa. "Uppfödarna" tyckte det var en bra idé med en far/dotter-parning. Kullen var ganska stor, 8 små valpar fick se insidan av en klädkammare. Sin klädkammare delade de med sin mor, sin far-morfar och en nakenhundsblandis. Att mata hundarna innebär att hiva in foderkulor till de tre vuxna hundarna och åtta valpar, en näve eller två torde räcka per dygn. Först blev tiken omhändertagen, då hon kallades ett mirakel som överhuvudtaget levde fortfarande. Idag mår hon inte bra, men hon mår bättre.

När valparna var nästan nio veckor hade bara en valp blivit såld, denna valp lider idag av grav demodex och bor hos en missbrukare. Det var den enda valpen som blev såld, för en dag stod polisen utanför dörren då de efter en längre tid beslutat att göra ett narkotikatillslag. Vad som mötte dem i vad de trodde skulle vara ett rum vill jag inte ens tänka på. I klädkammaren fanns 7 valpar, en tik och två hanar som allihopa var mer avföring än hundar.

Hundarna beslagtogs genast, och åkte till Norrköping hundcenter. De vuxna hundarna fick vila upp sig på Hundstallet i Stockholm och har idag ägare som bryr sig om dem och tillgodoser deras behov. Valparna fick en ödesdiger dom, man skulle göra allt man kunde, men förvänta sig att de straxt kommer dö. Som av ett mirakel, och genom mycket god vård, har alla sju valpar överlevt. Casper hamnade hos min bekanta men kunde inte stanna kvar där när familjens andra hund reagerade mycket kraftigt och negativt mot att han inte längre var valp. Det är här jag kommer in. Jag köper Casper för höftröntgen och veterinärundersökning. Denna veterinärundersökning gör att jag har bland de dyraste hundarna i Sverige. Jag har nämligen inte betalat klart på honom, eftersom veterinärundersökningarna och besöken inte vill ta slut. Tyvärr betalar Casper själv det högsta priset, men han håller humöret uppe. Ibland tror jag att han håller humöret uppe för att han vet att jag går sönder annars. Förmänskligande, jag vet. Ibland när jag har gett honom hans spruta så vill han inte lyfta på sig, för lyfter han på sig och springer iväg så visar han att det är obehagligt.

Casper har dåliga höfter, och resultatet på armbågarna (som vi väntar på i skrivande stund) lär inte vara bättre. Det här gör att Casper, som är blott två år gammal, ibland har svårt att ställa sig upp efter en sovstund eller om han stuttit stilla för länge. Han knäcker och knakar en del, men huruvida det har med lederna att göra eller är ett annat fel vet jag inte. Casper kliade sig lite när jag var och tittade på honom. Alla hundar kliar sig då och då, så det var ingenting jag uppmärksammande nämnvärt. De första veckorna hos oss kliade han sig en del. Nu började jag uppmärksamma detta, eftersom jag fått veta att inte två, utan tre av hans kullsyskon hade drabbats av demodex. (http://en.wikipedia.org/wiki/Demodex_canis)

Efter ca 3 veckor bestämde jag mig för att jag går till veterinären. Hans skrapprover var negativa (tack och lov) men här började karusellen. Förutom att han kliade sig var han mycket smutsig i sina öron, trots att vi rengjorde dem, han var aldrig fast och fin i avföringen utan var kletig, rinnig och gul. Hans andedräkt luktade som en död råtta och hans päls var frissig. Så vi bytte foder, till ett allergifoder, vilket inte fick honom att må bättre alls. Efter ungefär fem dagars konstant diarrée så bytte jag till ett färskfoder utan spannmål. Alla symptom, utom kliandet försvann. Ingen diarrée, slät och glansig päls, doftar gott och är ren i öronen samt att andedräkten bara luktar hundmun. Det enda som återstod var detta kliande, och efter många turer och många övertalningsförsök, fick jag äntligen veterinären att förstå att jag verkligen trodde det var atopier, något som man inte kan påverka genom ett foder för foderkänsliga hundar, bad i schampoo och så vidare.

För det får vi göra, vi får bada honom 1-2 gånger i veckan. Detta torkar ut hans hud en del, så han får även extra oljor i maten, för att hjälpa till att återfukta. Vi fick nyligen våra farhågor bekräftade. Mitt älskade hjärta är allergisk mot husdammskvalster, förrådskvalster och mögelsporer. Han får i dagsläget sprutor var femte dag, och vi är för tidigt i behandlingen för att kunna se om det ger resultat. Dessa sprutor, som inte bara kostar flera tusen kronor utan även är jätteläskiga för mig att ge, kommer inte bota hans allergier. Det går inte att bota allergier, man kan bara hoppas att han slutar klia sig och slipper problem med nosen och luftvägarna.

Caspers liv kommer inte att bli långt. Vi ska nu påbörja utredning om neurologiska besvär. Han har ryckningar i frambenen, och något jag misstänker är ofrivilliga ögonrörelser, samt att han har svårt att hålla balansen ibland när han kissar. Detta är bland de första symptomen på ataxi, något som Casper och alla hans släktingar är helt otestade för. Caspers syskon har alla dåliga leder, allergier, demodex, grova brister i mentaliteten och Casper är inte förskonad från den sista biten heller. Han är en mycket stressad pojke. Hans fixa idéer lägger sig på hög. Katter, bilar, små barn som gråter, att få åka buss, att gå till veterinären, människor (alla människor - alla!) och diverse småsaker. Han är glad, men han är för glad. Stressen leder till olater och överslagshandlingar. En del av dessa har blivit inlärda beteenden och det är svårt att träna bort något som hunden har "lärt sig själv". Dessa beteenden skapar mer stress och stressen skapar beteenden. Det är en ond cirkel som man inte kan påverka mer än hundens mentalitet tillåter. Caspers mentalitet tillåter tyvärr inte mycket.

Det är inte rätt att en hund ska behöva gå igenom alla dessa besök, tester, medicineringar, bad, sprutor, stressorer och specialbehandlingar. Det enda man kan göra för att stoppa det är att få stopp på blandrasaveln. Något som bara händer om det inte finns några köpare till de stackars valparna. Jag har ingenting annat att säga än att man aldrig, någonsin bör köpa en blandrasvalp och därmed bidra till den vidriga verksamhet det är.

/Nikita